24 maj 2013

Förmånen att vara hemma

När jag pratar med mina "mammavänner" så längtar många tillbaka till jobbet efter ett år eller så och jag kan förstå dom. Det är tålamodsprövande med barn, antagligen spenderar man många timmar och dagar ensam, väntar på att sin man ska komma hem och avlasta en lite, man har inga kollegor, hushållsarbetet tenderar att aldrig ta slut, blöjbyten, matlagning och lek på golvet kan kännas banalt, man kan känna någon form av otillfredsställelse med att inte prestera eller göra något "viktigt", det kan vara jobbigt att inte dra in någon ordentlig lön till familjen men kanske är man den som köper in mest till hushållet, avundsjuka på mannen som får gå till jobbet, att inte hinna det man borde och skulle vilja göra fast man är hemma hela dagarna. Ja det finns många saker man kan känna och uppleva när man går hemma med barn.

Men jag är så glad att jag inte måste börja jobba utan får och kan vara hemma med Bella och att jag kommer vara hemma ett bra tag till. Jag trivs hemma, jag har i stort sett ingen längtan tillbaka till jobbet även om det självklart finns de dagar av tristess och trötthet då man bara vill komma hemifrån och från Bella.
Här på bloggen skriver jag om saker som jag uppskattar och blir glad av, såsom att sy, pyssla, baka, greja i trädgården mm. Jag undrar hur mycket jag skulle hinna och orka av de sakerna om jag både jobbade och sen skulle ta hand om Bella och övriga hushållssysslor. (Självklart är vi två som hjälps åt men det är inte jämstäldhetsfrågan jag skriver om utan förmånen jag känner av att kunna vara hemma) Även om tiden går fort om dagarna så har jag då och då möjlighet att göra de här sakerna som jag tycker om, stunder då Bella sover eller leker själv eller så kan hon vara med och greja även om det då oftast tar lite mer tid och energi. Jag tror att jag trivs bra hemma för att hemma finns mina intressen och för att jag känner en meningsfullhet med att uppfostra och finnas till för Bella och hennes pappa.

Igår skjutsade jag Jonas och Bella till Jönköping där de tog tåget till farmor och farfar, de kommer hem ikväll igen. Nästan två dagar på egen hand, utan någon att anpassa sig efter eller hålla koll på. Det har känts skönt och välbehövligt! Bella ska få nytt rum så i Jönköping passade jag på att köpa in lite saker till rummet. I morse tog jag långfrukost och sen i förmiddags fick jag assistans av min granne med att sätta ihop en ikeahylla, tack Sofie! Sen har några pinntolar som stått grundmålade länge fått en omgång färg, likaså några krokar och brickor, nykokt jordgubbs - och rabarbermarmelad står i kylskåpet, rabarberdrickan står och drar sig, smultronplantor och blomfrön har kommit i jorden, fina blommor är inplockade från trädgården - ja det har varit en produktiv dag, känns gott! Ibland är det skönt att få berätta om allt man gjort när man annars till vardags mest gör saker som kanske anses trivialt och ointressant. (om nu detta är mer intressant...? :) jaja)


Nu till det bästa, igår hittade jag en frys på blocket så på kvällen när jag kom hem från Jönköping åkte jag och köpte en efterlängtad frys. Vi har bara en tredjedels frys och resten kyl så det är alltid lite trixande för att få plats med allt. Men nu så, nu står det en stor frys ute i förrådet och jag längtar efter att få fylla den med massa godsaker. haha det finns olika saker man kan vara lycklig över.

en annan sak som jag vill tipsa om är en superfin lampa från Rusta. Jag har kollat på liknade lampor och även bara stommen för att sy ett överdrag till lampan själv men de är så dyra, speciellt för en taklampa till ett barnrum. Men nu på Rusta fanns den för 300:- och tyget är sånt jag tänkt mig. Kan inte bli mycket bättre :)

Tyg i olika färger och mönster finns att köpa till

Nu blir det en lugn fredagskväll, framåt småtimmarna kommer lilla familjen och svärföräldrarna.


3 kommentarer:

  1. Gött mos! Min Stina håller med dig... Tyvärr får vi ingen jämställdhetsbonus men man kan ju inte få allt... / Jakob

    SvaraRadera
  2. Å, så gott att få njuta av att vara den som får förmånen att ta hand om hem och barn. Jag kan minnas den tiden... Den gick alldeles för fort! Nu är barnen längre än jag och "kan själv". På riktigt :). Passa på att ta vara på tiden, den kommer inte tillbaka.

    Kram från Maria

    SvaraRadera