Stolt som en tupp

Jonas har frågat och önskat, bönat och bett, ja också tjatat på mig att göra färdigt fåtöljerna i vardagsrummet. Suck vad jag inte velat och orkat, tyckt att tyget hängt bra där över stolarna. Jo tyget köptes innan advent och en liten söm blev sydd efter nyår. Det har känts så svårt och besvärligt, rädd att klippa fel och att allt ska bli fult. Tankar kring möbelspik, häftapparat, möbelnålar och stark tråd har gjort mig trött. Har helt enkelt inte varit sugen eller motiverad att ta tag i fåtöljerna. Men nu, NU kom motivationen, kanske va jag trött på Jonas tjat eller så ville jag göra honom glad eller kanske visa för mig själv att jag visst kan och strunt samma om det blir fel, det går ju faktiskt köpa nytt tyg. Inga möbelspikar eller bra nålar (som dom jag frågat sagt att jag måste ha) men med en lånad häftapparat av grannen och vanlig nål och klen sytråd blev våra fåtöljer som nya. På ett par timmar var det gjort, det gick mycket lättare och bättre än vad jag vågat hoppats på. Jag är stolt som en tupp och jag hoppas innerligt att Jonas också är stolt över mig ;)

så här såg de ut tidigare, fina men slitet tyg