återanvändning och katter

det har varit en halvdeppig månad med gips, har hängt mycket hemma, lite väl mycket. Samtidigt har det varit bra veckor, fått besök av mamma några dagar, Jonas har varit väldigt mycket med barnen, så mycket att Bella vill att pappa ska göra allt, vi har haft många vänner på besök, svärmor har hjälpt mig några dagar och så har jag hunnit sy en del...

Återanvändning är ju alltid roligt, så när jag hittade ett par av mina gamla håliga jeansleggings fick jag ett ryck att göra om dom till ett lite mindre par till Bella.

En annan dag hade jag på mig en tröja och Jonas markerade tydligt att den inte var snygg på, inte ens till vardags, så den är nu en nästan färdig klänning till Bella. Jonas kanske gladare, jag nöjd och Bella säkert det med.

Att sy klänningar är ju roligt men jag har ju nästan bara sytt en modell, kanske dags att leta upp ett nytt klänningsmönster men tills vidare blir det en singoallaklänning i kattyg. En rödvit randig har hon också nyss fått. Har ni tips på mönster på annan vardagsfin tunika/klänning tar jag tacksamt emot det.
Att göra rosetter/flugor är enkelt, smidigt och blir fint. Den till kattklänningen gjorde jag såhär.

Finn ett fel...

Nu är gipset av och vardagen lite enklare, nu laddar vi inför advent och barnvälsignelse av Frank på söndag.

Saffransbullar

Önskemål kom från Jonas igår om att baka saffransbullar med vaniljkräm. Så idag, snäll fru som jag är, medan Jonas mamma tog hand om barnen gjorde jag smarriga saffransbullar som nu ligger i frysen och inväntar mysiga adventsfikastunder. Det ser vi fram emot! Självklart provsmakade vi redan idag.

Recept:

50 g jäst

5 dl mjölk

150 g smör

250 g kesella

1,5 dl socker

1 tsk salt

16 dl vetemjöl

Jäs degen i 1 h. Dela degen i 24 delar, rulla till långa längder och gör snurror. Jäs under bakduk i 45 min. Pensla med ägg och strö lite pärlsocker på. Gör en liten grop och spritsa i vaniljkräm. Grädda ca 6 min i 225 grader. 

en gipsad fot

Förra veckan tog Jonas ut en vecka med pappadagar. Inte lägligare kunde den lediga veckan kommit. Jag hade varit så trött veckan innan så det var skönt att vara två om dagarna tillsammans med barnen. Den lediga veckan var avkopplande, skönt med miljöombyte, inga måsten, sovmorgnar, utelek, filmmys, många fikastunder, inte så mycket folk omkring oss men ändå hann vi träffa i stort sett alla i våra familjer.

Jag kände mig mycket piggare och hade mer energi när vi kom hem, tack och lov för det, för väl hemma somnar jag i soffan på kvällen och när jag senare ska gå upp och lägga mig snubblar jag i mörkret och slår i foten. Detta resulterar i en spricka i mellanfoten och gips i 4 v. Humöret sjönk drastiskt och vi undrade hur vi skulle fixa detta. Skador tycker man aldrig kommer lägligt och ett gipsat ben var inte välkommet i vår vardag men om man försöker se positivt på det så är det kanske ändå en period då det funkar hyfsat. Inte så mycket inplanerat, Jonas ska inte vara borta så många gånger och okej väder att vara inne mycket i. Självklart är det just nu tröttsamt, besvärligt, drygt och tråkigt, ja det är det, men i ett större perspektiv är ett gipsat ben en månad inte så allvarligt och jag känner att vi har så mycket som vi kan vara tacksamma för, det märker vi bara nu när folk kommer förbi och undrar hur vi har det eller hör av sig och erbjuder sin hjälp. Fantastiskt att ha vänner!
Nu räknar jag ner till gipsborttagning...25 dagar kvar! 

Frukost i gammelmorfars kök